Strutsar är världens största flyglösa fågel. De är infödda i Afrikas halvridna slätter och skogsmarker, även om det finns en population av vilda strutsar i den australiska vildmarken som har rymt från strutsfarmer.
Dessa excentriskt utseende fåglar har ett matsmältningssystem som är lika unikt som de är. De är inte köttätare eftersom de inte bara äter kött, och inte heller är de växtätare eftersom deras dieter inte huvudsakligen är gjorda av växtbaserade material. Strutsar anses vara allätare eftersom det inte finns mycket som de inte äter, inklusive saker som många andra djur inte kan smälta. Fortsätt läsa för att lära dig allt du någonsin velat veta om en struts diet.
Vad äter strutsar?
Nu när du vet att strutsar är allätare kanske du undrar vilken typ av mat de föredrar att äta.
Medan de tenderar att gynna växtbaserade material som gräs, frukt, löv, buskar, rötter, flora och frön, kommer de inte heller att skygga för små ryggradsdjur som ödlor, ormar och smågnagare. som ryggradslösa djur som insekter.
Strutsar är inte jägare, så de kommer inte att söka upp eller förgripa sig på andra djur. Däremot anses de som asätare, så de säger inte nej till att äta resterna från andra djur.
Nyfödda strutskycklingar kommer att absorbera mycket av äggulan från äggulasäcken. Detta kommer att ge dem den näring de behöver i cirka en vecka. Under denna tidsram kommer de att börja lära sig att gå och kommer att börja följa sina föräldrar eller andra vuxna strutsar i sin grupp, som kommer att ta dem till mat så att de kan leta. Till skillnad från andra fågelungar deltar inte strutsar i föräldrarnas matning. Istället lär sig bebisarna att mata sig själva instinktivt. Strutsbebisar och unga strutsar växer mycket snabbt, cirka en fot per månad, och kan börja äta mat i vuxenstorlek vid cirka en eller två månaders ålder.
Strutsar i fångenskap kommer att ha en speciell diet som består av kommersiellt strutsfoder. Detta foder kommer att bestå av de vitaminer och mineraler som strutsar behöver för att trivas samt det gryniga material de behöver för att hjälpa till med en korrekt matsmältning.
Strutsar får mycket av sin återfuktning från växterna den äter så att de kan överleva i flera dagar utan att målmedvetet söka efter vatten.
Hur fungerar matsmältningssystemet för struts?
Du kanske blir förvånad över att höra att strutsar inte har några tänder alls. Detta kan göra matsmältningen ganska svår. För att hjälpa till med matsmältningsprocessen kommer strutsar att svälja småsten eller stenar och lagra dem i en del av magen som kallas muskelmagen. Deras krås kan hålla över två pund material åt gången, varav upp till 45 % kan vara sand och småsten. De smälter inte detta gryniga material utan kommer istället att använda det som ett sätt att mala ner maten som de konsumerar så att den lättare kan smältas. När tiden går kommer själva stenarna att börja slitas ner och erodera, de får dem också att blåsa upp.
När strutsar äter åker deras mat ner i matstrupen i en bolus (en bollliknande substans som kombinerar matmaterial och saliv). Bolusen kan vara så mycket som 210 milliliter. Efter att maten passerat genom halsen kommer den in i kråsen, där de ovannämnda stenarna kommer att börja utföra sina matsmältningsuppgifter.
Strutsarnas tarmar är 14 meter långa vilket hjälper dem att pressa ut varenda mineral och vitamin från växterna de äter.
En annan unik sak med strutsen är att den inte kvävs oavsett hur hänsynslöst den äter sin mat och trots att den inte har en epiglottis – fliken som hindrar människor från att få mat eller dryck att fastna i våra luftrör. Strutsar har en bred glottis (öppning till luftröret) som måste stängas vid sväljning för att förhindra kvävning. När glottisen är stängd i en struts och dess tunga rör sig bakåt för att påbörja sväljprocessen, viks tungroten och vaggar glottisen. Det finns en inverterad U-formad ficka vid basen av tungan som omsluter strutsens glottis och förseglar den från mat och vätska. Och som ett ytterligare lager för att förhindra kvävning, hakar två utsprång (lingualpapiller) över strutsens larynxhög.
Sluta tankar
Strutsar är unika djur med ett mycket komplext och intressant matsmältningssystem. Även om det verkar som att de föredrar att utgöra huvuddelen av sin kost från växtbaserade material, säger en struts inte nej till en och annan ödla eller mus. De är inte heller rädda för att knapra på alla djurkroppar de stöter på och är absolut inte emot att äta geologiskt material som stenar. Vem hade trott att att äta stenar skulle göra något för att hjälpa matsmältningsprocessen?
