Simmarsyndrom är ett ovanligt fysiskt tillstånd som påverkar en valps lemmar, vilket gör att valpen paddlar eller "simmar" på grund av oförmåga att stå eller gå. Förutom att stå och gå kan denna fysiska missbildning också leda till problem med andning, ätande och cirkulationsskapande tidig upptäckt och intervention som är viktig för att säkerställa en bättre livskvalitet för en simmarvalp.
I den här artikeln kommer vi att diskutera vad detta syndrom är, vilka tecken du ska hålla utkik efter, möjliga orsaker och vad du kan göra för din simmarvalp för att förbättra deras livskvalitet.
Vad är simmarens syndrom?
Simmarsyndrom är ett utvecklingsproblem hos hundar som får en valps lemmar att spridas ut mot sidan av kroppen på grund av svaghet, vilket hindrar valpen från att stå eller gå ordentligt. Syndromet börjar vid bakbenen innan det påverkar de främre extremiteterna, vilket begränsar valpens rörelser till en paddelliknande rörelse på golvet - med extremiteterna ut åt sidan, som om de simmar. Andra namn för syndromet inkluderar simvalpssyndrom, plattvalpssyndrom, vridna ben och sköldpaddsvalp.
Med valpens lemmar som hindrar dem från att stå, pressas även valpens bröstkorg mot golvet, vilket ger en simmarvalp en platt bröstkorg och utsätter valpen för en mängd olika problem. En hund med simmarsyndrom kan uppleva svårigheter med andning och andning, ät- och matsmältningsproblem, ledproblem och till och med risk för tidig död.
Simvalpsyndrom är en mycket sällsynt komplikation, med lite forskning och bevis tillgänglig. Men som med alla utvecklingskomplikationer kan tidig identifiering och intervention göra stor skillnad.
Vilka är tecknen på simmarens syndrom?
Bortsett från de tidigare diskuterade beskrivningarna av simmars syndrom, inkluderar andra tecken på detta syndrom följande:
- Svaghet, slöhet och låg energi (särskilt jämfört med kullkamrater)
- Andningssvårigheter
- Oförmåga att äta och dricka ordentligt, och uppstötningar
- Svårigheter att urinera och göra avföring (och eventuella skador på grund av skållning)
- En platt bröstkorg jämfört med en norm alt rundad bröstkorg
- Vid 1 veckas ålder, med benen utspridda åt sidorna av kroppen
- Vid 3 veckors ålder, att inte kunna stå eller gå
Simvalpssyndrom är generellt en sällsynt sjukdom bland hundar, men ses vanligare bland mindre raser. Oavsett din hunds ras, rekommenderas det att leta efter dessa tecken medan din hund fortfarande är en valp, före 21 dagars ålder. Ju tidigare simmarsyndrom upptäcks, desto snabbare kan det behandlas.
Vad är orsakerna till simmarens syndrom? 3 vanliga skäl
Det finns lite forskning om ämnet simmars syndrom; ingen vet säkert var tillståndet kommer ifrån eller vad som orsakar det.
Simvalpsyndrom är ett medfött tillstånd, men orsaken till tillståndet kan komma från en mängd olika faktorer. Vissa experter ser på syndromet som ärftligt, medan andra experter tror att det är ett förvärvat medfött tillstånd - där missbildningen uppstår före eller under födseln. Andra experter tror att miljöfaktorer kan spela en roll för att få tillståndet efter att valpen har fötts.
1. Genetik
Veterinärexperter som ser på simmars syndrom som ett ärftligt tillstånd, där genetik spelar en viktig roll för att få tillståndet. Om man tittar på syndromet från detta tillvägagångssätt, rekommenderas det att valpar som drabbats av simmarsyndrom inte ska användas för avel, eftersom detta kan öka risken för att överföra genen till avkomman. De fann att liten kullstorlek och tidig viktökning sågs hos labradorsimmarvalpkullar.
2. Medfött tillstånd
Andra experter som ser på simmarens syndrom som ett förvärvat medfött tillstånd. Detta tillvägagångssätt tar hänsyn till yttre eller miljömässiga faktorer som kan orsaka syndromet medan mamman är dräktig. Faktorer kan vara infektioner eller olyckor som kan inträffa under graviditeten, eller medan mamman föder barn.
3. Miljö
Miljöfaktorer som uppstår efter valpens födelse är en annan misstänkt orsak till simmarsyndrom. Veterinärexperter misstänker till exempel att en för varm miljö kan få en valp att överhettas och vara lat, medan den vistas i liggande ställning under långa perioder. Denna rörelsebegränsning kan sedan påverka valpens muskelutveckling.
Hur tar jag hand om en valp med simmarsyndrom?
Under den längsta tiden ansågs valpar med simmarsyndrom vara hopplösa fall. Idag, trots den begränsade forskningen om detta tillstånd, finns behandlings alternativ och hemvårdsmedel tillgängliga för att ge din hund en bättre livskvalitet!
Att ta hand om en simmarvalp involverar tre metoder – kost, miljöförändringar och sjukgymnastik.
1. Näring
Sjuk eller inte, näring är av yttersta vikt för alla husdjur. En hälsosam kost är nödvändig för simmarvalpar, eftersom deras vikt måste kontrolleras noggrant. På grund av deras hållning och svaghet i armar och ben, kan all extra vikt sätta onödig press på deras kroppar.
Simmarvalpar har också svårt att amma och svälja. Som hundföräldrar till simungar rekommenderas det att kontrollera sin amning och hjälpa dem att svälja maten ordentligt genom att stötta dem samtidigt som de gnuggar magen för att förhindra uppstötningar.
Kosttillskott kan också rekommenderas av din veterinär, såsom vitamin E eller selen. Var noga med att rådgöra med din veterinär innan du ger din simmarvalp några tillskott!
2. Miljöförändringar
På samma sätt som att skydda ett hem är det viktigt att tillhandahålla en säker miljö för din simmarvalp som är säker, tillgänglig och främjar hälsosam rörelse för din valp. Försök att hålla din valp från att lägga sig platt på en yta för att undvika att trycka på bröstet, såväl som på lederna i armar och ben.
Håll din valp borta från hala underlag. Försök att placera dem på ojämna ytor med tillräckligt med grepp för att undvika halkar och fall när du står. Detta kan göras genom att lägga ner en matta eller använda handdukar för att förhindra glidning.
Simvalpar har svårt att röra sig fritt, så de bajsar och kissar där de vilar. På grund av detta är det viktigt att hålla de områden där de vilar rena.
3. Fysioterapi
Precis som människor som genomgår sjukgymnastik för alla fysiska funktionshinder, kan valpar med simmarsyndrom också ha nytta av sjukgymnastik. Fysisk rörelse är avgörande vid behandling av valpar med detta syndrom, eftersom ökningen i rörelse visar bättre prognos för en valps liv och framsteg.
Att ge en helkroppsmassage till din valp kan hjälpa till att lindra eventuella spänningar i deras muskler. Detta kan följas genom att tillhandahålla "omfång av rörelse" -övningar till din valps lemmar, såsom flexion och extension på siffrorna, bakbenslederna och höftlederna.
Träning för att stå är också en del av sjukgymnastikprogrammet, för att stärka och uppmuntra de involverade musklerna och strukturerna. Att stimulera simvalpens tassar och extremiteter kan också uppmuntra nervaktivitet. Denna del av träningen kan hjälpa till att underlätta den fysiologiska utvecklingen av din simmarvalp.
Det är viktigt att avråda från att ligga platt för din simmarvalp. Att flytta dem från sida till sida, samt uppmuntra dem att sova på sidan, kan också underlätta bättre andning hos din valp. Simning kan också hjälpa till att stärka valpens muskler utan att lägga till extra press på deras lemmar och leder.
Konsultera med din veterinär för rekommendationer om rätt fysioterapiprogram för din simmarvalp.
Vanliga frågor (FAQs)
Vad kan jag göra för att förebygga simmarens syndrom?
Eftersom simmarens syndrom inte har en bestämd orsak är det bästa vi kan göra att undvika riskfaktorer. Att säkerställa att den gravida mamman får rätt näring och ständiga veterinärkonsultationer rekommenderas, samt att hålla miljön för de nyfödda valparna ren och vid rätt temperatur.
Jag är inte säker på om min valp har simmarsyndrom; hur länge kan jag vänta innan jag konsulterar?
Även om du är osäker är det alltid bättre att konsultera en veterinär så snart som möjligt. Ju tidigare valpen diagnostiseras, desto snabbare kan den få behandling, och desto bättre blir resultatet för din valps liv!
Slutsats
Simmarens syndrom kan vara ovanligt och diagnosen kan vara skrämmande, men valpar med detta syndrom anses inte längre vara hopplösa fall. Behandling av simmarsyndrom kräver mycket arbete för både valpen och ägaren. För bästa resultat är det viktigt att ha tålamod och njuta av varandras sällskap under behandlingen – för att ge din simmarvalp den bästa chansen till ett långt och lyckligt liv!
