Portosystemiska shunts är defekter i blodflödet mellan bukorganen och levern. Shuntar beror på onormala blodkärl, shuntar blod in i den systemiska cirkulationen och kringgår levern och dess metaboliska processer.
När blod inte flödar norm alt till levern kan flera hälsoproblem uppstå, inklusive dålig tillväxt, viktminskning, beteendeproblem och neurologiska problem som kramper och koma. Vissa portosystemiska shuntar är allvarliga och livshotande och kan, utan korrekt behandling, leda till dåliga resultat för hunden.
Vad är en Portosystemisk shunt?
Portosystemiska shunts, även känd som lever- eller levershuntar, är medfödda eller förvärvade defekter som uppstår hos hundar när det finns ett onorm alt blodflöde från levern till andra delar av kroppen. Norm alt rinner blod som dränerar bukorganen (t.ex. tarmar, bukspottkörtel, mjälte) in i portvenen för att levereras till levern för att metaboliseras och bearbetas.
Med en portosystemisk shunt rinner blodet direkt till den systemiska cirkulationen istället för att gå först till levern, antingen genom en onormal koppling mellan portvenen, en av dess grenar eller en annan ven. Denna onormala omdirigering av blodflödet leder till att gifter, avfall och näringsämnen går förbi levern och dess metaboliska processer, vilket leder till olika hälsoproblem.
Dessutom får levern inte nödvändiga näringsämnen för sin egen utveckling och underhåll. Tillståndet kan variera i svårighetsgrad och kan orsaka en mängd olika symtom och problem hos hundar. I de flesta fall är en portosystemisk shunt en medfödd defekt som en hund helt enkelt föddes med.
Vad är tecknen på en portosystemisk shunt?
Tecknen på en portosystemisk shunt hos hundar kan variera beroende på tillståndets svårighetsgrad samt var shunten finns. De vanligaste tecknen på en portosystemisk shunt inkluderar följande:
- Dålig eller hämmad tillväxt hos valpar
- Dålig muskelutveckling
- Viktminskning
- Onormala neurologiska eller beteendemässiga tecken (t.ex. håglöshet, depression, desorientering, stirrar ut i rymden, cirklar, trycker på huvudet, blindhet)
- Anfall
Mindre vanliga tecken på en portosystemisk shunt kan inkludera:
- Gastrointestinala tecken (t.ex. kräkningar, diarré eller förstoppning)
- Dålig aptit
- Ökad törst och urinering
- Coma
Hundar med portosystemiska shunter tar vanligtvis längre tid att vakna från narkos. Vissa beteendetecken som desorientering och cirklar kan bara uppstå efter att ha ätit en måltid med hög proteinh alt. Hos vissa hundar kanske tecken på deras portosystemiska shunt inte visas förrän de är mycket äldre.
Om du märker något av ovanstående tecken hos dina hundar är det viktigt att du uppsöker veterinär för en korrekt bedömning.
Vad är orsakerna till en portosystemisk shunt?
Portosystemiska shuntar orsakas av ett onorm alt blodflöde från portvenen till en systemisk ven, vilket resulterar i att blodet kringgår levern och dess viktiga metaboliska funktioner. Hundar kan ha en portosystemisk shunt som en medfödd defekt (en abnormitet de föddes med) eller som ett problem de utvecklar senare i livet (en förvärvad shunt). Portosystemiska shunts kan erhållas från trauma, allvarlig leversjukdom (cirros) eller andra hälsotillstånd.
De flesta portosystemiska shunts hos hundar är medfödda defekter. Vissa av dessa medfödda defekter är också ärvda, vilket innebär att hunden utvecklade shunten på grund av generna den ärvt. Den genetiska grunden för portosystemiska shunts är inte helt klarlagd, men vissa raser är kända för att löpa större risk för portosystemiska shunts, inklusive Yorkshireterrier, m alteser, pudlar, irländska settrar, taxar, australiska boskapshundar, dvärgschnauzer och labrador retriever.
Det finns två typer av medfödda portosystemiska shunts: intrahepatisk (inuti levern) och extrahepatisk (utanför levern). Enstaka extrahepatiska shuntar är nästan alltid medfödda och påverkar ofta de mindre hundraserna (t.ex. Yorkshire Terriers). Enstaka intrahepatiska shuntar tenderar att påverka större hundraser.
Förvärvade portosystemiska shunts är vanligtvis ett resultat av leversjukdomar som leverhypertoni eller cirros. Med dessa tillstånd försöker levern att kompensera för problemet, vilket resulterar i att flera kärl bildar shunten för att fördröja eller förhindra leversvikt. Förvärvade portosystemiska shuntar kan förekomma hos alla djur eller raser.
Hur tar jag hand om en hund med en portosystemisk shunt?
Vård och behandling för en hund med portosystemisk shunt varierar beroende på tillståndets svårighetsgrad och hundens allmänna hälsotillstånd. Standardbehandlingen för en medfödd portosystemisk shunt är kirurgisk ligering av det onormala kärlet som orsakar shunten. Enbart medicin kan inte lösa detta fel. Eftersom levern kräver substanser från portvenens blodflöde för att fungera korrekt, är kirurgisk korrigering nödvändig; annars är långtidsöverlevnad osannolik.
Innan en kirurgisk korrigering påbörjas medicinsk behandling för att stabilisera hunden och minimera neurologiska tecken (t.ex. onorm alt beteende och anfall) som orsakas av shunten. Målet med medicinsk behandling är att minimera produktion och absorption av avfallsprodukter som ammoniak. I svåra fall kräver vissa hundar ytterligare stöd för stabilisering före operation (t.ex. intravenös vätskebehandling, anfallsmedicin, etc.).
I vissa fall är medicinsk hantering av en portosystemisk shunt också ett alternativ när hunden har samtidiga hälsoproblem som kan komplicera dess kirurgiska ingrepp och återhämtning eller när det är osannolikt att kirurgi i sig helt åtgärdar problemet.
Medicinsk behandling inkluderar kostförändringar för att minska för stora mängder protein, laktulos (minskar absorptionen av ammoniak) och ibland antibiotika för att minska bakteriell överväxt i tarmen.
Vanliga frågor (FAQs)
Hur diagnostiseras en portosystemisk shunt?
Om din hund visar tecken på en portosystemisk shunt är det viktigt att söka veterinärvård för korrekt bedömning och behandling. Beroende på din hunds tecken och historia kommer din veterinär sannolikt att rekommendera följande tester för att diagnostisera problemet:
- Fullständigt antal blodkroppar och serumkemi: Dessa tester kan visa onormala fynd som anemi, lågt blodkarbamidkväve (BUN), lågt albumin och ökade leverenzymer (ALP), ALT).
- Urinalys: Urinen från hundar med portosystemiska shuntar är ibland utspädd, visar tecken på infektion och kan innehålla små kristaller som kallas ammoniumbiuratkristaller.
- Gallsyratest: Detta är ett leverfunktionstest. Ofta kommer en hund med en portosystemisk shunt att ha ökade gallsyror. Ökade gallsyror är inte specifika för en portosystemisk shunt men kan förekomma i fall av vilken leversjukdom som helst.
- Ammoniak-toleranstest, abdomin alt ultraljud, datortomografi (CT)-skanning, kärnscintigrafi, portografi, magnetisk resonanstomografi (MRI) och explorativ kirurgi är alla ytterligare diagnostiska tester som kan utföras för att diagnostisera en portosystemisk shunt.
Vad är prognosen för en hund med en portosystemisk shunt?
Svårhetsgraden av portosystemiska shunts kan variera mycket, med vissa fall som är allvarliga och potentiellt livshotande. Efter dietförändring och medicinering börjar de flesta hundar med portosystemiska shuntar förbättras omedelbart. Men enbart medicin och kostförändringar kommer inte helt att fixa en medfödd portosystemisk shunt, så i dessa fall, om inte operation utförs, förväntas inte långtidsöverlevnad.
Hundar med en enda extrahepatisk shunt har en utmärkt prognos med operation. Hundar med intrahepatiska shunts (shunts i själva levern) löper större risk för komplikationer efter operation.
Slutsats
Beroende på shuntens ursprung, hundens ålder och allmänna hälsotillstånd kan kirurgisk eller medicinsk behandling hantera detta tillstånd. Eftersom vissa fall av portosystemiska shuntar kan vara allvarliga och potentiellt livshotande, om din hund visar tecken på en shunt, är det viktigt att din hund utvärderas av en veterinär för en korrekt diagnos och behandlingsrekommendationer.
